|
SFS Hall of Fame Medlemmarna i Hall of Fame listas nedan i bokstavsordning
Premiärelvan av SFS Hall of Fame presenterades vid SFS jubileumsmöte den 16 oktober 2003 på Restaurang Råsunda. Vid det högtidliga tillfället var bl a Fotbollförbundets generalsekreterare Sune Hellströmer närvarande. [Varför Hall of Fame?] [Meriter för medlemmarna i Hall of Fame] Orvar Bergmark Placerings- och brytsäker ytterback som tillhörde den yppersta världseliten under 15 års tid. Bytte från lag- till förbundskapten. Erik Börjesson Den ene av det första decenniets två legendarer. "Köping" Gustafsson (SFS H-o-F nr 3) - fältherren. "Börje" - bollgeniet och dribblern men även skytten. Anette Börjesson Den första stora svenska damfotbollsspelaren. I Sveriges landskamp nr 5-79 spelade Anette i 70 stycken. Som libero och lagkapten stod hon under 14 år för rutinen och stabiliteten. EM 79/3:a, EM 84/1:a, EM 87/2:a, 5 NM-, 6 SM- och 3 cuptitlar. Hon är även en av de största i badminton. EM-silver 15-tal SM, och dryga 50 landskamper. Expertkommentator och ansvarig för "damfotboll.com" och "Nya Mål". Ralf ”Nickson” Edström Tillförde huvudspelet en ny dimension. Uppskattad, och orädd, expertkommentator i radio. Helge Ekroth Den Buster-Keaton-liknande bollartisten och oberäknelige bohemen "Ekis" var AIK:s första, och kanske största, "smokinglirare". Han var ett ständigt dragplåster och den första riktiga publikidolen, ja hela Sveriges gunstling. Gjorde fem mål i debuten mot IFK Göteborg och bildade med "Putte" Kock en av tidernas främsta vänstervingar Anton Johanson ”Fotbollsgeneralen” gav under sina 16 år som sekreterare och 15 år som ordförande i fotbollförbundet ”pampen” ett ansikte. Under dessa tre decennier den store organisatören och drivkraften. FIFA-ledamot. Drev med järnhand även Ishockeyförbundet. Gunnar Gren På alla sätt en värdig efterföljare till "Börje". "Il professore" försåg i Milan och landslaget Gunnar Nordahl (SFS H-o-F nr 9) med de målgivande passningarna. OS-guld 1948, VM-silver 1958. Spelarkarriären omfattade 40 (!) säsonger. Karl ”Köping” Gustafsson Var vår förste komplette spelare. Medlem i landslaget från vår första landskamp 1908, där han var premiärmålskytt, fram till Paris OS 1924. Kurt Hamrin Kurre var den förste renodlade yttern som blev allsvensk skyttekung. Hans målsinne förde AIK från div.II till ett allsvenskt medaljlag. Han fortsatte ösa in mål, men nu i Italien. Trots sin position i laget så har han fortfarande bara fem övermän i serie A:s historia. Kurre och "Nackas" ytterspel var en av de avgörande faktorerna till VM-silvret 1958. Glenn Hysén Hård, men stilfull, mittback. Efter framgångarna med IFK Göteborg spelade "Hajsén" vidare på högsta europeiska nivå i Holland, Italien och England. I kvalmatcherna mot England, till VM 1990, rubricerads han som "mr 100%". I matchen på Wembley erhöll han sex getingar - av fem! Filip Johansson Fruktad centertank och målskytt. "Svarte Filip" vann den första allsvenskans skytteligan på "oslagbara" 39 mål. Hans 329 mål för IFK Göteborg har endast överträffats av Torbjörn Nilsson (SFS H-o-F nr 8). Lennart Johansson Ett strålande exempel på en ledare sprungen ur den svenska folkrörelsetraditionen som, utan pampfasoner, alltid stått med båda fötterna på jorden. Började i lilla Åkeshov och avancerade i sin ordförandeposition hela tiden uppåt: AIK bandy, AIK fotboll, Svensk elitfotboll, Svenska Fotbollförbundet, UEFA och, som vice i, FIFA. Sven Jonasson Beredskapstjänst under andra världskriget ändade hans rekordsvit om 332 allsvenska matcher i rad. Gjorde 252 allsvenska mål; 58(!) fler än tidernas tvåa. Rudolf
”Putte” Kock Den yngste
landslagsdebutanten, 17 år. Världens bäste vänsterytter vid OS 1924.
Lagledare för landslaget vid OS 1948, guld, VM 1950, brons och OS 1952, brons.
Senare uppskattad kommentator och tipsexpert (”krysj”) i TV.
Bo Larsson Bäst på alla platser - en fotbollens tiokampare. Tredubbel allsvensk skyttekung som tog både ett och två steg bakåt (mittfält och libero). Kultstatusen i MFF är på samma nivå som Torbjörns i IFK och Mjällbys i AIK. Nils Liedholm "Putte" Kock (SFS H-o-F nr 6) ansåg att ett lag bestående av elva "Lidas" skulle vara oslagbart. "Greven av Milano" är ett mer karaktärsbeskrivande smeknamn på den aristokratiske vinodlaren från Valdemarsvik. Sigfrid "Sigge" Lindberg Var vår förste målvakt av världsklass. Med 50 landskamper var han under ett kvartssekel (1927-1952) vår mesta landslagsspelare. OS-brons 1924 Erik Nilsson Slitstark back som spelade medaljmatcher vid internationella mästerskap under tre decennier. Under en tid vår meste landslagsspelare. Torbjörn Nilsson En fotbollskonstnär som blommade i IFK Göteborgs tröja, allra mest under säsongen 1982 med UEFA-cupfinalen mot Hamburg som höjdpunkt. Björn Nordqvist Stabil och brytsäker mittback som personifierade den lojale lagspelaren. Vilket inte minst det faktum att han var lagkapten i 92 (!) av sina 115 landskamper visar. Det senare var på sin tid "världsrekord". Gunnar
”il Pompiere” Nordahl Vår
kanske störste, åtminstone som målskytt. Hans sätt att dominera straffområdet
i Sverige, Italien och i landskampssammanhang är knappast möjligt att upprepa.
Eric Persson "Hövdingen" byggde under åren 1929-1975 med "upplyst despotism" upp Malmö FF från div.II-klass till Europacupfinal (1979). I landslagsledningen (UK) 1949-1960 - sedan 1956 som ordf. George Raynor Efter tips från FA anställdes Raynor som landslagstränare 1946. Förutom att den lille engelsmannen var en glädjespridare så hade "Jultomten" förmågan att ingjuta självförtroende i spelarna. Hans meritlista är svårslagen: OS 48/1:a, VM 50/3:a, OS 52/3:a och VM 58:a/2:a. På klubbnivå tränade han bl.a. AIK (två cupguld), Lazio och Juventus. Lennart Skoglund "Nacka" fick ett genombrott i klassiskt Rekord-Magasinet-stil. På några månader från Hammarby i div. III via spel i AIK, presslandslaget, VM-brons och spel i Inter. Där charmade "Den vajande majskolven" publiken med dribblingar, och klacksparkar. Efter nio år, och ett VM-silver, tog livet i milanosocieteten slut. Via bakgården på Sicilien vände han åter till "Bajen" och polarna på Söder. Pia Sundhage Den store föregångaren inom svensk damfotboll. Flest landskamper, 146, och mål, 71. Karl
Svensson "Rio-Kalle" med
svenska folket då han vid VM 1950 stoppade Italien i Sao Paulo(!). Under en
tioårsperiod dubbel OS- och VM-medaljör. Var en tid vår mesta landslagsman. Owe Fröberg / Bo Hansson / Lars Sandlin Lars
Sandlin ersatte 2005 Anders Janson Denna sida är senast uppdaterad 2008-03-29
|